Efter en god hotellfrukost på Restaurang Brygghuset far vi söderut med vår buss och Affe vid ratten, återigen genom vackra landskap öster om Vänern och väster om Vättern mot Jönköping.

Väl framme i Jönköping hade vi stämt träff med Niclas Purfürst, chef för Landsbygdsavdelningen på Jordbruksverket på lunchhaket Guvernören intill Jordbruksverket.

Vid lunchen fick vi tid att bekanta oss lite med varann, mycket trevligt.

Innanför den nybyggda entrén på SJV stod en lång ringlande kö med anställda. Starbucks Coffee hade premiäröppnat i entrén och bjöd för dagen på gratisfika. Som ni ser var kön lång men vi som inte ville vänta kunde hämta kaffe i den ordinarie kaffeautomaten runt hörnet, också gratis - varje dag.

Ett fint och lagom stort konferensrum hittades till vår grupp. Vi började med att visa SIKO:s presentation Skärgårdskunskap. Vi hade också fått några skarpa frågor med oss om tilldelning av bredbandsstödetet samt krånglet med byråkratin och den långsamma hanteringen av beviljade utbetalningar som innebär mycket huvudbry och jobb för de ideella föreningar som försöker genomföra projekt med hjälp av EU-stöd.

Med på mötet fanns också Johan Magnusson, chef för enheten för lokalt ledd utveckling.

När det var dags för bredbandsfrågor kallades Håkan Hylén in, som jobbar med bredbandsstöden.

Nedan våra bredbandsfrågor, författad av Nämdö Fibers ordförande Yngve Hässler.

Bakgrund:
Nuvarande regelsystem för bredbandsstöd har resulterat i att kommersiella bolag gått in och optimerat sina ansökningar med avseende på länets befintliga bidra. Man har skräddarsytt ansökningsområdena för att uppnå 200 bofasta hushåll, varken fler eller färre.

I Stockholms län har detta resulterat i att en hel rad med ideellt arbetande fiberföreningar blivit helt utan bidrag, medan hela bidragspotten (drygt 90 MSEK) tilldelats det kommersiellt verkande bolaget Österåkers statsnät för två sådana skräddarsydda projekt.

Notera att flertalet av de ideella fiberföreningarna, som nu senast inte erhöll något stöd alls, tidigare erhållit stöd och byggt inledande etapper på mycket väl fungerande fibernät.

VINÖN

Frukost i skolan kl 8. Eva berättade om befolkningsutvecklingen på Vinön som går upp och ner i antal precis som på många andra öar. Öns barn går i skola på fastlandet numera men skolan ligger i malpåse och kan öppnas igen. Nu gladde sig vinöborna över nytillskotten. Två nyfödda bebisar under hösten och en till som ska födas i december. Någon livsmedelsbutik finns inte heller på ön men man har en väl fungerande utkörning av livsmedel en gång per vecka. Varorna beställs enkelt på nätet.

SIKO:s styrelse hade en kort genomgång om arbetsgrupperna som är på gång i SIKO:s framtidsarbete 2020. Nilla, som har ”bryggvakt” på Skärgårdsbryggan, passade också på att skicka iväg några skärgårdsnotiser innan det var dags för gruppfoto utomhus.

Innan vi skulle ta färjan mot fastlandet kl 10.45 hann vi med ett par studiebesök. Det fanns dock bara tid att vara med på det ena.

Ett gäng fick skjuts med bussen till norra delen av ön för att träffa fiskarna Ingmar och Jonas i deras fiskeanläggning.

Det andra gänget blev visade skolans alla väl tillvaratagna utrymmen. Här finns fiket med servering i stora skolsalen med ett ombyggt anpassat kök intill. I källaren toa & dusch (för bland annat turister), en ”allmän tvättstuga” och vävstuga för medlemmarna. På den övre våningen var ett litet bibliotek inrymt (böcker skickas från ordinarie kommunbibliotek på fastlandet med postens egna postbackar). Här finns också ett ”medborgarkontor” med några stationära datorer och en stor A3-skrivare/kopiator som leasas. Något förvånande är att föreningen ej har bredbandsanslutning trots att fibern "ligger" i gatan utanför. Bredband har funnits på ön i ca 10 år.

Vi som var kvar i skolan blev också förevisade Missionskyrkan, tvärs över vägen. Även här har hembygdsföreningen tagit över driften. Gudstjänster hålls fortfarande men lokalen används även profant för kulturträffar av olika slag. Då dras helt enkelt ett draperi för själva altardelen.

Vi hann också med att se det lilla museet inrymt ovanpå en gammal potatiskällare (numera raststuga). Föreningen hade även en liten stuga för uthyrning där man har tillgång till dusch och wc i skolan.

Maffig solcellsinstallation på taket till musikscenen.

Den gula postbilen kom med färjan från fastlandet. Vissa dagar är även den vita Bring/citymail-bilen med på samma tur.

Vid färjeläget hade bussen i god tid parkerat först i kön.

Eva hade tidigare berättat om färjan som tar 14 bilar. Storleken (bredden) på färjan är anpassad efter Hjälmare kanal. När det är dags för service på varv är det nämligen Tenövarvet vid Waxholm som gäller och färden går via Hjälmare kanal, Arbogaån, Mälaren och så slussa ut till Saltsjön till varvet.

Och nu sken solen minsann!

På överfarten till fastlandet fick alla plats: 4 personbilar, vår buss och så sopbilen, sen var det fullt!

Vi färdades mot Torsö genom vackra jordbrukslandskap och snart var vi framme vid målet: Torsö Skärgårdsskola.

TORSÖ

Här togs vi emot av rektor Helena Ekström som, eftersom hon var på jobbet, tagit hjälp av Benny Jansson, Torsö Skärgårdsråd.

Vi fick lunch i skolmatsalen först och därefter en presentation hur skolan från att varit nedlagd ett år, efter hårt arbete, kunde uppstå som friskola.

Benny Jansson berättade mer om Torsös historia. Bron stod, efter en folkomröstning att den skulle byggas, klar 1996.

Mariestads kommun ville så småningom samla skolbarnen mer centralt och Torsö skola var en av de första som skulle läggas ner, vilket skedde lagom till sommarlovets start 2011. Stor bestörtning hos alla, elever, föräldrar som personal och lärare.

Drygt ett år senare, vid terminstarten hösten 2012 var friskolan igång. De flesta eleverna återvände till sin skola och några barn från fastlandssidan flyttade också med. Efter den lyckade skolsatsningen har nu Mariestad ändrat sig vad gäller landsbygdsskolorna och man tänker inte lägga ner fler, trots att det från början var tänkt så.

Inkvartering på Torsögården invid Torsö kyrka.

Därefter vidtog en rundtur med vår egen buss och Benny Jansson som mångkunnig ciceron.

Bredband grävs ner över hela Torsö utmed vägarna. På västra sidan av Torsö byggs ett nytt fritidshusområde - Laxhall Seaport, intill färjeläget till Brommö.

På eftermiddagen blev det tid för fika och styrelsemöte på Restaurang Brygghuset vid Torsös brofäste på fastlandssidan. Till kvällen åt vi en god middag på samma plats. Den som ville kunde köpa sig en god öl från Microbryggeriet Torsöl. Så småningom färdades vi hem till Torsögården med vår buss som hela resan kördes av Affe, för lite samkväm och nattinatti.

Frötunabussen, chartrad för höstresan av SIKO, startade från Norrtälje och hämtade upp Svartsö respektive Rindöbor på vägen (Universitetet norra) som inte behövde parkera bilar. Det södra gänget, Möja, Runmarö och Nämdö kom så måningom på bussen vid Södertälje syd, där det fanns goda parkeringsmöjligheter.

Mulet väder med lite regnstänk emellanåt men vi satt ju fint i en bekväm turistbuss.

På bussen passade vi på att ha ett au-möte.

Blåsigt och ruggigt väder när vi kom fram till färjeläget Hampetorp.

Vinön hägrar...

Sträckan tog ca 25 minuter och vid Vinöns färjeläge tog Eva Widlund emot som representant för Vinöns kulturförening- och hembygdsförening. Eva är även kommunikatör för SRF, Skärgårdarnas Riksförbund. Innan bussen åkte mot den avviserade fikapausen berättade Eva om öns SRSS-station vars byggnad finns i nära anslutning till färjeläget med garage för den sk öbolansen (ambulans utan medicinsk utrustning). Sjöräddningsbåten har ingen egen hamn ännu men hade tillfällig förtöjningsplats hemma hos Eva som bor på andra sidan färjeläget.

I skolan, som ligger i malpåse sen 1996, serverades vi kaffe och mackor i det lilla sommarfiket som för dagen hade specialöppet för oss. Här serverades vi även frukost nästa morgon.

Under tiden vi fikade berättade Eva lite om ön och dess historia. Ön har ca 200 bofasta. Skolbyggnaden togs över av hembygdsföreningen, när den stängdes, och används av föreningens medlemmar som ett slags allaktivitetshus med ett medborgarkontor bland annat

Klicka på kartan för större bild

Kartan som pdf.

Vi fick en rundtur ombord på bussen, med Eva som utmärkt ciceron, innan det blev mörkt och vi blev avsläppta på olika ställen för inkvartering. På Vinön finns inget vandrarhem men istället samordnas privata uthyrningsstugor spridda över den lilla ön.

Norra Vinön

Öns historia är lång med anor från äldre järnåldern. Idag är ön större då man för många år sen började sänka vattennivån i Hjälmaren mot målet 1,8 meter. Det tog så lång tid som 11 år innan det var klart.

En timme före middagen samlades vi åter i skolan där två av öns fiskare berättade om gös- och kräftfisket i Hjälmaren. De har valt att MSC-certifiera sitt fiske, även om det kostar extra tycker de att det är värt det för att visa att de ägnar sig åt en hållbar och kvalitativ verksamhet.

Hjälmaren är rik på fisk och bara på själva Vinön kan tio personer livnära sig på gösfisket.

Middagen på Värdshuset bestod av en god lammrätt eller en minst lika god gösrätt (öns nationalfisk).

Flera vinöbor (styrelseledamöter/funktionärer) kom till denna middag och vi berättade för varann om våra öar och föreningar.

Det man jobbar mycket med nu är reningsverk/avlopp. Vinöborna var också bekymrade över att färjan inte längre hade nattjour. Numera var man beroende av att räddningsbåten kan rycka ut eller räddningshelikoptern stationerad i Karlstad.

Värdshusets ägare berättade om sommarens många sommarkonserter de arrangerar med kända artister och att det nu förbereder sig för julbord med öns lokala produkter så långt det är möjligt.